Jag blev inbjuden att delta i ett väldigt spännande projekt kallat Döbra ateljé som leddes av Max Kleijberg via Institutionen för Lärande, Informatik, Management och Etik (LIME) på Karolinska Institutet.
Vi arrangerade kreativa workshops med barn och äldre och pratade om döden. (Våren 2018.)
Halmstads Handelsförening arrangerade Handelns Dag när Halmstad firade 170 år år 2018. Jag fixade kostymer åt Teater Psykos tidsresa som spelades under dagen på olika platser i Halmstad centrum. Allt kreativt skedde på Dramalogen.
Under höstterminen 2017 och vårterminen 2018 har jag fortsatt med skapande skola och besökt F-3 klasser i Halmstad kommun.
De får uppgiften ‘självporträtt som superhjälte’. Det är ett väldigt snabbt sätt att lära känna många människor. Vad är du bäst på? För vem är du en hjälte?
Jag visar hur jag arbetar med stora pappersark (ca A2), flytande akvarellfärg och supersvart flytande tusch. Ibland är det är en utmaning att få dem att inte fastna i detaljerna och faktiskt fylla arken med sej själva. Ofta börjar lektionerna i ett fokuserat lugn under idé- och skissprocessen. När färgerna, vattnet och penslarna kommer fram blir det lite mer liv och oftast positiva överraskningar. För att vara ett så kladdigt och lätt fläckande material är jag imponerad vilken ordning de håller. Oftast är det bara jag som kladdar ner mej.
Jag är inte van att göra samma sak särskilt länge. Men det är väldigt lärorikt för mej att upprepa samma workshop så många gånger. Jag fokuserar på att koka ner budskapet så tydligt och enkelt jag bara kan. Varje gång blir lektionen lite bättre.
När lektionen är slut brukar jag fråga om deltagarna lärt sej något. För ett par veckor sedan svarade ett barn att hon lärt sej att ‘allt behöver inte vara perfekt’. Då kände jag att jag verkligen är på rätt spår!
I december fick jag äran att hålla i en workshop för Hallands konstmuseums museiklubb. Vi höll till på Dramalogen och jag pratade om hur man berättar med bilder. Alla barnen gjorde varsin enkel seriestrip av en berättelse de själva kom på. Först blyerts sedan flytande tusch. De fick prova stålspets och olika sorters penslar.
Det är himla roligt att förmedla mina egna arbetsmetoder. De sitter ju liksom bara där i huvudet. Men hur går det till egentligen? När jag måste berätta för andra är det spännande att se på mina metoder och tankeverktyg utifrån.
Jag tvekar lite, för man ska välja sina fajter och det finns många tunga ämnen att driva. Dock tänker jag att nedskräpning är tecken på ett väldigt sorgligt förhållande till vår planet. Så vi behöver ändå prata om det.
Det är numera olagligt att skräpa ner i Sverige.
Men trottoarer och vägrenar är fulla med skräp. Skräp som inte bara förfular vår närmiljö men som även skadar vårt ekosystem. Småbarn plockar upp och smakar på det mesta. Det är rätt äckligt, men lite mindre äckligt om vi alla försöker hålla rent omkring oss. Fåglar dör sakta av svält när de råkat picka i ett tuggummi. (Eller så förlorar de bara ett ben då de klivit i ett.) Många har sett larm om lidande och döda kor som fått i sej aluminum från ölburkar som slängts där deras mat odlas.
Min hemstad är byggd kring en å. Det mesta som blåser runt på stadens gator hamnar till slut i den ån. Papper bryts ner ganska snabbt till någorlunda ofarlig kompost, men plasten kan ta flera hundra år! Fastnar de inte på botten av ån så flyter det ut till havs. Plast hamnar i djurmagar eller i ofantliga skräpkontinenter. Hur mycket mikroplast som vi fortsätter att skapa är jobbigt att tänka på.
Det känns ibland som om vi med flit kör hela mänskligheten utför ett stup… Men vi kan ändra oss! Vi kan göra skillnad. Många bäckar små, eller tillräckligt många myrsteg skapar förändring. Medkänsla är inte medfött. Empati för djur eller kommande generationer kan kännas totalt ogripbart. Att tänka i flera steg är något många behöver öva på. Men övning ger färdighet.
Men hur förändrar vi på bästa sätt samhällets normer? Genom att lagstadga och skrämma om böter? Eller kan vi lära oss att tänka om med viljekraft, fantasi och lite folkbildning? Rökare slänger sina fimpar varsomhelst för att det är ok. Alla andra gör det. Normen säjer att det är tillåtet. Genom att säja till när du ser någon slänga något (som inte kommer bli till ofarlig kompost) i vår gemensamma miljö sätter du normen. Det är inte okej och nedskräpare bör skämmas.
Hur gör man rent praktiskt då? Kommuner tar bort soptunnor, åkgräsklippare körs över soppåsar och media kommunicerar hur meningslöst det är att återvinna… En del har som jag en påse i fickan eller väskan. Snusdosorna har ju tillåmed en inbyggd soptunna i locket! Kanske tänker man efter redan innan man konsumerar, att det inte är så trevligt att bära sitt skräp själv och väljer från början ett alternativ. (Inte röka?! äta ett äpple istället för en chokladbit? Galet!)
Att det även kan spara på våra gemensamma skattepengar om kommunen inte behöver städa hela innerstaden varje söndagmorgon är ju en kul bonus.
(Använd gärna #skräpskam i sociala medier för att tipsa eller prata mer om detta.)
Håll Sverige Rent berättar bra om nedbrytning av skräp.
Naturskyddsföreningen tipsar hur du kan minska havsplast.
Efter att ha avslutat Dramalogens kulturentreprenörskurs, som jag deltog i under våren, tog jag på mej uppgiften att dra igång en Gratisbutik.
En gratisbutik är ett enkelt sätt att byta grejer med varann! En ‘affär’ där du kan hitta användbara saker utan att betala för dem. Det är en slags secondhandbutik, med (mestadels) begagnade varor, där allt är gratis. En bekväm plats att lämna grejer du tror någon annan kan ha nytta av. En gång har du behov av att bli av med grejer. Nästa gång kanske du hittar något du behöver. Du behöver inte lämna för att få hämta. En gratisbutik tillåter människor att byta varor utan att blanda in pengar. Man kan ha ekonomiskt behov, ekologisk övertygelse eller bara fullt på vinden. Den främjar återanvändning och sparar på jordens resurser.
Ingen jobbar här/Alla jobbar här! Det vi lämnar in är så klart helt och rent. Du packar själv upp din påse och exponerar plagg eller prylar på ett trevligt vis. Hittar du nåt du gillar tar du med det hem. Ta tills du skäms! Man lämnar platsen som man vill hitta den. Rent, fint och i ordning så klart.
Det här är bara ett exempel. Man kan man ställa i ordning en gratisbutik nästan var som helst där folk rör sej. En gratisbutik kan vara ett tillfälligt klädstreck parken, en hylla i tvättstugan eller eget rum i bostadsrätten. (Glöm inte att fråga om lov först.) Butiken har öppnat så fort folk börjar fylla på eller hämta grejer.
Den här gratisbutiken har uppstått i samtal kring konsumtion och hållbarhet. Vad behöver vi, egentligen? Hur mår vi och hur mår producenterna av världens konsumtionshets? Att ge bort det vi inte längre behöver eller vill ha är för många enkelt. Men att få – att ta emot en tjänst eller vara utan att ge nåt tillbaka kan kännas svårt. När man har betalat i en affär, har man gjort rätt för sig då?
Idéen är inte särskilt originell, jag har råkat på freeshops av olika slag på flera ställen i världen. Men med Dramalogen har ett fantastiska tnätverk och aktiva kanaler i social medier. Butiken inreddes snyggt av Dramalogen Charlotte Libäck. Så klart att den får en himla massa uppmärksamhet. Många lämnar och många shoppar. Nu hoppas jag mest att det kommer öppnas fler gratisbutiker runt om i stan.
Flera medier har uppmärksammat öppnandet av Dramalogens gratisbutik:
SR Radio P4 Extra (ca 1 tim och 11 min in i programmet)
Fria Tidningar, 21 juni, 2017
Dagens Handel, 16 juni
Market.se, 2 juni
Hallandsposten, 2 juni
Halmstad 7 dagar, 30 maj
Dramalogens huvudentré står öppen för inlämning till gratisbutiken under de regelbundna måndagsmötena kl 10.00-13.00 med början igen i mitten av augusti. Besökare till Dramalogens aktiviter erbjuds besöka gratisbutiken vid aktuella tillfällen. Övriga öppettider för både inlämning och ‘shopping‘ kommer basuneras ut som event på Dramalogens facebooksida. Dramalogen ligger för närvarande på Stockenbergsgatan 7, Halmstad. Gratisbutiken ligger in på gården på baksidan.
Begreppet ‘no poo’ är för dig som vill ha färre kemikalier i din vardag. Genom att förkorta engelskans no shampoo, uppstår en ordlek ‘utan skit’ (poo).
En del hittar no poo metoder när de söker lösningar för allergier eller hudproblem. Andra börjar utifrån och ‘no pooar’ för miljöns skull. Ofta är det även mindre kostsamt i längden för den privata hushållsekonomin och sparar samtidigt på jordens resurser. Att inte stötta sviniga multinationella företag som bara drivs av kortsiktigt egenintresse blir ännu en bonus. Mitt intresse började när mormor hämtade saker från köket till badrummet…
Hemma hos oss använder vi ättika för att göra rent i badrummet och bikarbonat för att göra rent i köket. I badrummet har jag fyllt en sprayflaska med ättika som dragit med citrusskal utblandat med vatten. Spraya och torka av. Det doftar gott! I köket har jag en sockerströare som jag fyllt med bikarbonat. Det skakar jag ur på spisen och gnuggar med en blöt diskborste. Det blir rent på en gång och det luktar inte konstiga kemikalier kring maten.
Bikarbonat är också bra för att få bort dålig lukt ur vintagetextil eller från katt-astrofer (i förtvättmedelsfacket på tvättmaskinen och en skvätt ättika i sköljmedelsfacket.) Det tar även hand om fläckar på mattan (skakar ut på mattan, gnugga in, låt dra, för att sedan dammsuga upp).
När du spär bikarbonat med vatten och använder istället för schampo blir håret väldigt rent. Avsluta med lite äppelcidervinäger i sista sköljvattnet för att återställa ph-balansen. Håret skvätter jag sedan med hemgjort saltvattenspray för att få naturligt styr på det på.
(1,5 dl kokande vatten, 2 msk salt, 1 tsk socker. Blanda och låt svalna. Häll på flaska. Du kan även ha i en skvätt citron, en påse svart te!)
Aluminiumklorid är den läskiga ingrediensen i ‘vanlig’ deodorant, som man egentligen inte vill ha varken på kroppen eller i naturen. Sin egen välfungerande deo gör man enkelt: Blanda lika delar bikarbonat, potatismjöl och kokosolja. För att få en egen doft på det hela kan man använda doftlös kokosolja och droppa i lite doftande olja eller vanilj! (Var bara säker på att det inte är för starkt för den känsliga huden i armhålan.)
En skön ansiktsmask för djuprengöring av porerna är en tesked bikarbonat utrört i en tesked honung. Låt sitta en stund och skölj sedan av med ljummet vatten.
Loofa eller natursvamp är de naturliga alternativen om man vill ha mer peeling än en frottehandduk.
Som ansiktsvatten använder jag äppelcidervinäger på en fuktad tvättlapp. Rengör, fräschar upp och återställer ph-balansen i huden. Det motverkar även rynkor och acne enligt klickbeteartiklar på nätet! Beroende på hudtyp kan man behöva prova sig fram till sin egen bästa olja. Jag gillar hallonfröolja i ansiktet.
Smink är ju kul, men svårt att hitta no poo. Iduns mineralpuder ska vara ‘godkänt’. Det finns även ekologisk mascara för de som inte vill prova att tillverka själv.
Andra sorters no poo är tex menskopp och tygblöjor. Kanske har du lärt dig no poo trix av mormor?
Till sist vill jag dela med mej av några länkar för dej som vill veta mer!
På Devaz hittar man en massa fina produkter, råvaror och kunskap om ekologisk hudvård.
Organic Makers har utrustning, recept och snygga förpackningar.
no poo forumsida med receptsamlingar
hardcore no poo på facebook
hardcore no poo för nybörjare på facebook
Nu är det dags för den årliga Konstrundan i Halland!
Under hela långhelgen är det öppet i ateljéerna.
Torsdag den 25 till och med söndag den 28 maj, klockan 11.oo-17.oo.
Rektorsexpeditionen ligger på skolgatan 19 i Halmstad, en halv trappa ner bakom ett litet buskage. Jag är nummer 137 i katalogen. Hela konstrundan markeras med röda sjömärken så det ska vara lätt att hitta. Du kommer kunna köpa lotter till det smaskiga konstlotteriet av mig, vinst ser man på en gång! Kom och kolla hur jag har det i min verkstad, bläddra bland nya och gamla bilder, mingla, häng och fika lite!
Förra veckan utförde jag ett uppdrag jag fått av Kulturskolan genom Skapande skola.
(Statsbidraget Skapande skola ska stärka samverkan mellan skolan och det professionella kulturlivet. Målet är att eleverna ska få tillgång till kulturens alla uttrycksformer och att deras möjligheter till eget skapande ökar. Skapande skola utgör ett komplement till skolornas egen kulturbudget. Läs mer här.)
Jag var runt på flera skolor i kommunen och träffade lågstadiebarn. Eleverna hade tidigare träffat författaren Åsa Öhnell som skrivit böcker om barn som superhjältar. Med mig fick de fundera på vad de är bäst på, vad deras egen superkraft är, för att sedan måla ett självporträtt som superhjälte. Jag visade dem hur jag arbetar när jag gör illustrationer i vattenfärg och tusch. De fick stora ark med akvarellpapper som knappt rymdes på bänkarna. Jag hade även med väldigt pigmentrika flytande akvarellfärger. Resultaten var underbara. Och att prata med barnen om vad de är bra på var det allra roligaste.
You must be logged in to post a comment.