Category: konst

Gillar man att rita så kan det vara bra att kunna namnen på de viktigaste verktygen. Här försöker jag summera grunderna.

‘Penna’ H till B

Grafit-stiftet, själva ‘blyertsen’ i blyertspennor har olika hårdhet som graderas på en skala. Vanligaste blyertspennan är medelhård och kanske har du lagt märke till bokstäverna HB på toppen av en penna? HB ligger på mitten av hårdhetsskalan där beteckningarna i skalan H och B står för Hard och Black. 9B har allra mjukast grafit (‘most Black’) och 9H är Hårdast. Om du vill ha en mörk linje ska du välja en penna med mjukare stift. Ett hårt stift ger ljusare linjer. Linjer av ett hårt stift är lättare att sudda ut. Men när man trycker hårt med ett tunt, hårt stift på ett poröst (mjukt) papper kan man lätt göra spår som inte går att sudda bort. En vanlig blyertspenna i trä kan man kontrollera spetsens tjocklek och skärpa med vässare eller en liten kniv. Om man vet vad man gillar för bredd och hårdhet på sin blyerts kan det vara värt att investera i en bra stiftpenna. Det finns olika tjocklek på stift där de vanligaste är 0.5 och 0.7 men man kan även hitta riktigt tunna som 0.2 eller toktjocka på 2-5 mm. Samma hårdhetsskala gäller här.

Radergummi, kautschuk, sudd eller suddgummi

Billiga sudd räcker kanske för felskrivna bokstäver i kollegieblocket, men för tecknings-arbete är suddgummits kvalitet minst lika viktigt som pennans. Funktionen är alltid samma men form och material kan variera. När man pratar om radergummin så finns huvudsakligen två olika varianter, knådgummin och de sudd som smular. Vanligast är mer eller mindre hårda sudd som tar upp färgen och gör sig sedan av med den genom att smula. Sådana sudd kan vara av plast, gummi eller naturmaterial. Mjukare sudd som smular i större klumpar för att göra mindre skada mot pappret. Om du önskar en mindre eller annan form på radergummit kan du använda en hobbykniv för att skära det till den form du önskar. Om du använder ett smulande sudd så kan du värma det i handen först, det minskar risken att suddgummit skrynklar papperet eller orsakar revor. Tänk också på att inte sopa bort smulorna med handen, då finns det risk att det blir kladdigt, lyft istället på pappret och skaka av suddresterna eller använd en särskild borste. Knådgummin däremot, samlar upp färgen/grafiten genom att man trycker det mot pappret. Dessa ska du alltså inte gnugga mot underlaget. Du kan med fördel knåda massan innan du använder det första gången, då exponerar du insidan som är bäst på att ta upp färgen eller grafiten i din teckning. Knådgummin är mer skonsamt mot pappret. Förväxla inte knådgummit med häftmassa…

Fixerad

Ritar man med kol eller mjuka blyerts blir det lätt smetigt, teckningen kan förstöras eller smutsa ner sin omgivning. Därför använder en del fixeringsspray som verkar som ett slagt klister som håller pigmentet kvar i pappret. Dock går det inte sedan att sudda det man fixerat, men man kan fortsätta rita över fixeringen. Har man inget fixeringsspray (som man köper i konsthandeln) kan man använda vanligt hårspray (om man inte har behov av garanterad arkiv-fasthet).

Stompf

Om man inte vill smutsa ner fingrarna och kanske få lite mer detaljerad kontroll kan man använda en hårt rullad papperskorv som i konstnärsaffären kallas stompf. När den blir kladdig kan man inte köra den i pennvässaren utan slipar ner den med lite sandpapper.

Kritor

När jag inte kommer längre med blyerts och sudd går jag ibland vidare med kritor. Det finns en himla massa olika sorters kritor – torra, vaxiga, oljiga, permanenta och vattenlösliga till exempel. Jag gillar vaxkritor som, om de är av bra kvalitet med hög pigmenthalt, ger skarpa linjer och täcker bra utan att kladda. Torrpastell är i princip ihoppressat färgpulver som är ganska tekniskt att få snyggt. Lite som akvarell är knepet att arbeta med flera tunna lager. Oljekritor är roliga att leka med. Man kan blanda ihop dem på pappret med en kroppsvarm fingertopp för att få en suddig effekt. Man kan rita med feta kritor och sedan måla med vattenfärg över/kring vilket ger en rolig effekt då vattenfärgen inte kan fästa på den feta kritan. Oljekritor fungerar även att använda över akryl eller oljemålningar. De flesta kritor kan man blanda eller smeta ut med hjälp av en stompf. Färgpennor som man vässar kan oftast liknas vid vaxkritor, men det finns även vattenlösliga som vi kallar akvarellpennor.