I höst har jag arbetat med ett roligt skapande skola-projekt på Internationella Engelska skolan i Halmstad. Jag blev tillfrågad av Sofia på Konstexpressen om jag ville visa hur jag arbetar för sexorna och niorna. Det var spännande att få formulera min arbetsprocess vilket jag faktiskt inte gjort förut. Det blev många spännande illustrationer och jag hoppas att jag får chansen att arbeta med det här igen i framtiden!
Jag har satt ihop en pdf med fakta kring fördelar med ull och lite info kring hur man sköter om den. Mycket av informationen kommer från den fantastiska gruppen ‘Ylle & silke’ på facebook. Sprid gärna kunskapen! #vågavägrafleece
Under september månad har jag blivit inbjuden att sprida ut mej på lilla butiken HAD på Brogatan i Halmstad. Jag är alltså månadens konstnär och blev tillfrågad av Anna Froio att specifikt visa verk riktade till barn.
Finns det speciell konst för barn? Nja, men kanske finns det bilder som passar bättre i barnrum än andra? Min femåring, som inte gillar läskigheter, uppskattar bilder med blommor & djur. Jag tog fasta på naturnärheten i de idéerna. Stadsbarn klättrar så klart även de gärna i träd, men kanske är inte alltid den trolska tystnaden i skogen en del av vardagen för alla. Jag har försökt skapa bilder som kan inspirera till samtal och strapatser. Bilder som kanske vill trigga sagor och berättelser (i motsats till illustrationer av redan berättade sagor).
Anna har under de senaste åren arbetat hårt för att erbjuda lokalproducerade bilder och hantverk. Varierat och folkligt till överkomliga priser. Fina Anna har ett personligt förhållande till både konstnärer och kunder. Man får alltid en trevlig stund, kanske blir man till och med presenterad för nån annan glad konstnärssjäl.
Kvarteret Kaptenen, Lektor Anderssons gata 4-8 (Motivet är målat på betongvägg utomhus.)
Uppdragsgivare: HFAB Halmstad
Tekniken är traditionell putsfärg som man använder på tex putsade funkishus. Detta var en ny teknik för mej och betedde sej inte alls så droppigt och skvättigt som akrylfärgen jag använt mej av de senaste åren utan påminde mer om äggoljetempera med sin matta, torra yta.
Färgskalan hittade jag på plats. Lätta, naturnära, glada pasteller. Körsbärsträden blommade, omgivande hus målade i mjuka pasteller och tegel. Ljust funkisgrön ger grönska året om. Blekt solig gul bygger bilderna på en vit vägg. Asfaltens gråa kryper upp på väggen. Jag gillar att resultatet, färgerna jag målade med, liksom knyter ihop gården. Väggen står i norrläge och har inte många timmars direkt solljus under året. Därför tänkte jag det var viktigt med en ljus färgskala.
Motiv
Jag fick läsa och höra flera historier om gemenskapen på platsen. Kvarteret Kaptenen är en plats där människor har umgåtts i samhörighet under en lång tid. Det har varit en levande innegård i över hundra år! Barn leker fortfarande samma lekar. Samtal hålls fortfarande kring kaffekoppen. Bilar har tagit tågens plats utanför fönstren. Rörelsen är en del av vardagen.
Ett förenklat tågspår (eller är det en stege?) på väggen talar med en hopphage på asfalten som i sin tur talar till lekplatsen på gården. Enkla linjer formar människor i rörelse, barn leker tidlösa lekar: ett leksakståg, en vagn, en boll, kull och kurragömma. Människorna på bilderna kan vara de som bott, de som bor och de som kommer att bo här.
Jag vill gärna att betraktaren ser sin egen historia i bilderna. Men… Kvistarna symboliserar fred. Buskarna, som ser ut som potatisar, handlar om naturnärhet. Kopplingen till jorden vi alltid har och ibland saknar när vi lever i en stad. I mitt huvud är flickan som leker gömme en kvinna som bodde i det kvarvarande gamla huset som barn på 30talet. Flickan men kotten på vagnen bodde i området på 50talet och tillsammans med sin kompis begravde de små djur som blivit påkörda av Bolmenbanan i buskaget på gården. Storasystern som bär sin lillebror lekte på gården under tiden jag var där och målade. Hönan bodde i ett hönshus gjort av en gammal tågvagn på 30talet. Barnen som kastar boll kanske inte är födda än?
Väggmålningen är mitt meddelande till de boende i området. En uppmuntran till lek och gemenskap. Kanske vågar någon baka de enkla syltkakorna jag lämnat receptet på. Kanske vill de bjuda grannen på kaffe. Minns reglerna till dunkgömme eller hoppar i hagen på väg från tvättstugan. Om de nån gång stannar till och samtalar kring motivet är jag nöjd.
Man kan läsa en intervju med Anitha Bjers som bodde där som barn på 30talet i HFABs senaste Hallå. (nr 1, april 2016)
Nästa vecka kommer en intervju med mej om väggen i 7dagar.
Idag kom brevet. 1 (av 1) inlämnade verk antaget till Hallands konstförenings vårsalong 2016. Min första jurybedömda utställning minsann. Jag lämnade in en bonad/teckning/installation. Tråd, garn, textil och ståltråd. Blommor och döskallar i nån slags nykurbits-formation. Bild kommer så klart.
Jag är inte stresstålig. En brinnande själ är inte lätt att lära sig hantera och ibland blir huvudet överfullt och balansen ruckas. Utmattning kanske kan vara något som säljer mej på arbetsmarknaden, då det ska vara intelligenta och empatiska människor som bränner ut sig. Jag har lärt mej var min gräns går och jag tänker inte göra om det.
Jag är som många andra kvinnor uppfostrad till att vara en duktig flicka. Prestera och ta om hand. Det är så lätt att glömma att ta hand om sej själv. Det är inget som direkt uppmuntrats till. Ingen av mina förebilder har praktiserat det i någon vidare omfattning. Allt det andra kommer först…
Nån gång i början av 2013 knakade det till i mitt huvud under ett arrangemang jag ansvarade för. Men som kulturskapare med tillfälliga anställningar finns det ofta inte råd att vara sjuk. Så jag tuffade på och dök upp för luft vid de få stunder som gavs.
En konstant huvudvärk sommaren 2015 fick mej äntligen att gå till doktorn. Det var början på en flera månader lång sjukskrivning. Närminnet var försvunnet. Hösten gick i ett konstant töcken, en obehaglig snedtripp som fick mej att tänka på hur det är att umgås med demenssjuka gamlingar.
Jag skyller på mina egna krav och förväntningar på mej själv men även samhällsstrukturen, arbetsmarknaden och patriarkatet!
Skapandet och cykeln var det enda som inte åt upp mej. Att sy och cykla i kall luft började sakta läka hjärnan. En underbar kurator och en lika fin läkare på vårdcentralen förstod mej utan att jag behövde säga allt för mycket. De är alldeles för vana vid utmattade, utbrända patienter.
Nu känner jag att jag nästan, snart, kommit ut på andra sidan.
Jag är inte frisk än och kanske kommer jag aldrig ha samma kapacitet som förr. All min energi har inte kommit tillbaka. Huvudvärken är kvar och minnet är bättre, men namn och ord blandas ihop och försvinner. Jag upprepar mej och glömmer i alla sorters samtal. Jag har alltid sett mej själv som en stabil och jordnära person, men det senaste året har jag upplevt mitt sinne som väldigt skört. Tårar, ångest och en oändlig mental trötthet.
Men jag har lärt mej att våga fråga om hjälp! Jag har insett vilka fruktansvärt stenhårda krav och förväntningar jag har haft på mej själv. (Och min omgivning!) Det är svårt att trappa ner, men jag övar varje dag. Jag övar även på att vara närvarande. Att inte hela tiden planera nästa steg innan jag har hunnit uppleva nuet.
Jag har först och främst insett hur fruktansvärt viktigt det är för mej att få utlopp på min kreativitet genom mina fingrar. Så nu satsar jag järnet på skapandet.
Rapport Grundkurs i Omställning för kulturskapare i Halmstad 2015 eller ‘Kultur som pedagogiskt verktyg för en hållbar utveckling’
Världen är i förändring. Ekosystemen sätts ur balans, lättillgängliga energiresurser sinar och vi har ett ekonomiskt system i gungning.
För att stötta Hallands kulturskapare erbjöd vi en 2-dagars utbildning i Omställning. Vi vill skapa lokal resiliens med stärkta/nya nätverk och ett gemensamt ordförråd. Vi hoppas att utbildningen kan vara ett frö som gror till ett fantastiskt nätverk av kulturskapare som tillsammans kan berätta historien som ger oss alla en positiv framtidsbild.
Kursledarna – Ylva Lundin, Emilia Rekestad och Jesaia Lowejko, var tydliga, pedagogiska och inspirerande! Kursen blev kreativ, lekfull och opretantiös. Vi lärde oss Varför, Vad, Hur och Var vi behöver ställa om till ett mer hållbart samhälle. Vi tog del av vilka utmaningar vi står inför när det gäller klimat, energi och ekonomi och hur vi skulle kunna börja den positiva förändringen.
Helgen började med att deltagarna fick en helhetsbild av utmaningarna vi står inför. Sedan spenderades resten av helgen till att smaka på olika metoder som man kan arbeta med för att möta framtiden på ett kreativt vis, med lust och vilja som drivkraft. Gemenskap, resiliens, samarbete och inkluderande var ord som användes genomgående under helgen. Ett av de sista momenten var att börja sätta samman en egen ‘Action plan’, alltså att se över hur man genomtänkt går vidare med sina tankar.
Deltagarna var delaktiga och inspirerande och skapade en fin gemenskap trots att vi inte alla kände varandra från början. Upplevelsen av faktiskt hopp om framtiden tror jag var gemensam när helgens övningar var över. Vi gick alla hem med en stark vilja till samarbete och gemenskap. Många praktiska ideér om hur vi alla går vidare, både i sitt enskilda kreativa arbete och i samarbetsform dök upp.
Mer om kursledarna och innehållet i själva grundkursen kan man läsa om på omställning.net
Kursen utfördes i Dramalogens lokaler i Halmstad. Platsen passade syftet bra. Dramalogen är en grupprocess inom kultur och entreprenörskap. Bland annat erbjuds en kulturentreprenörskurs. Lokalerna fylls av frilansande verksamhet och är en levande plattform för kultur i Halmstad.
Maten, deltagarnas gemensamma bränsle, var väldigt uppskattad. Ekoteket i Halmstad levererade en glutenfri veganmeny för att skapa en inkluderande känsla även kring maten. (Alla ska kunna och vilja äta allt som serveras.) Ekoteket utgår från lokalt producerade ekologiska råvaror och kompletterar med övriga ekologiska produkter. Ett gott omställningsexempel!
Deltagarna betalade en anmälningsavgift på 200 kr men i övrigt var kursen och maten kostnadsfri för alla deltagande, detta för att så många som möjligt ska ha möjlighet att delta.
Jag blev tillfrågat att utföra en konstnärlig utsmyckning av åleds förskola, enligt 0,5% regeln efter tillbyggnad av ett annex, med önskemål om ett utomhus-verk. Utmaningen med en förhållningsvis liten budget gjorde det svårt att skapa till exempel lekskulptur. Mitt förslag var att måla tecken direkt på skolgårdens asfalt.
Den vita trafiklinjefärgen är utvecklad för att måla trafiklinjer på asfalt. Den har snabb torktid, lång hållbarhet och tål slitage. Motiven består av djur, mönster och enkla symboler: Hos fågeln i himlen lyser solen fast det regnar. Lejonmamman passar sina barn. Huset sover. Det växer! Fisken simmar iväg. Är det bubblor eller fiskägg? Vågor och vatten i skuggan på norrsidan. Vad hittar du runt hörnan?
Linjerna är enkla, tydliga och hoppvänliga. De skapar nya rum på asfalten. Motiven är snälla. Jag vill inspirera till lek utan regler satta i förväg. Jag hoppas att barnen kommer bli nyfikna på symbolerna och att de snabbt gör dem till sina. Jag önskar att de fyller dem med mening och historier. Skapar barnen egna, nya lekar kring tecknen så har jag lyckats med mitt uppdrag!
![By American Colony Jerusalem (Library of Congress[1]) [Public domain], via Wikimedia Commons](https://commons.wikimedia.org/wiki/File%3ARamallah_spinner2.jpg)
You must be logged in to post a comment.