Förresten, jag har blivit med kolonilott!
Det kliar i fingrarna och jag planerar att prova en massa för mej nya ätbara perenner och en liten hörna med ‘3 systrar’. Och allt annat som inte växer på en balkong i norrläge…
Det finns redan ett facebook-album trots att arbetet inte kommit så långt då jag övertog jordlappen sent i höstas.
#iys2015 #hyllamyllan
I Alingsås har de omställningsfika med teman varannan vecka. I Halmstad träffas vi en gång i månaden för sopplunch och varje gång bjuder vi in en ny gäst att prata omställning. I Falkenberg minglas och nätverkas det på Café Planet. Hur träffas ni för att ventilera och visionera kring framtiden?
Att hålla möten är bra för att komma vidare i sina omställningstankar.
Omställningsnätverkets styrelse använder sej av en väl fungerande mötesmetod.
Vi börjar med en runda där alla kort presenterar sin dagsform och berättar om något tynger en eller om man gjort något spännande. Under rundan kan man även sätta agendan för mötet.
Sedan utses tidens, hjärtats och historiens väktare.
Under mötets gång håller var och en ordning på sitt ansvarsområde:
Historiens väktare för protokoll och ser till att mötet håller sig till ämnet.
Hjärtats väktare ser till att det hålls god ton och att stämningen är trevlig.
Tidens väktare ser till att inget ämne drar ut på tiden och att mötet hinner avslutas på utsatt tid.
Innan vi avslutar tar vi ännu en runda för att inget ska lämnas oavslutat.
Jag klipper gräs och planterar på arbetstid. Bästa jag kan tänka mej.
Ibland uppdateras det en blogg om det hela.
Nu har jag just skrivit på ett kontrakt där jag lovar arbeta med ‘ett Hållbart Halland’ för Studiefrämjandet ett tag framöver. Främst kommer jag att försöka få igång en stadsodling i Linehedsparken i Halmstad. Det ska bli himla roligt och jag har redan satt igång och blogga om processen här.
Att göra en permablitz innebär att en grupp (på minst 2) människor träffas helt informellt under en dag för att tillsammans:
– skapa eller uppdatera en ätbar trädgård där någon bor
– dela kunskaper kring permakultur och hållbarhet
– bygga lokala nätverk
– ha kul
CSA – Community-supported agriculture som man kanske kan kalla andelsodling eller odlingskooperativ på svenska, är en lokalt baserad ekonomisk modell för jordbruk och matdistribution.
CSA/andelsodling som nuvarande koncept utvecklades i USA på 1980-talet (löst baserat på Rudolf Steiners biodynamiska idéer) och gå ut på att odlare och konsumenter delar tillsammans på arbetsbörda och risker. På detta vis får konsumenter och andra intressenter ett mycket större inflytande på odlingen. Med medlemskapet delar man även på riskerna, vilket resulterar i en starkare konsument–producent relation.
Medlemmar eller abonnenter betalar i början av växtsäsongen för en andel av den förväntade skörden. När skörden sedan börjar får de varje vecka andelar av ekologiskt odlade grönsaker och frukt, i ett grönsakslåde-system. (Leveranserna kan ibland innehålla örter, konserver, honung, ägg, mejeriprodukter och kött.) Vissa CSA/andelsodlingar tar betalt i arbetskraft i stället för pengar.
En CSA/andelsodling kan också fungera som ett nätverk eller en sammanslutning av personer som har åtagit sig att stödja en eller flera lokala gårdar, med odlare och konsumenter som delar risker och fördelar med livsmedelsproduktionen.
Målet är att utveckla en sammanhållen grupp konsumenter som är villiga att finansiera en hel säsongs budget för att få etiskt framtagen mat. Systemet har många varianter på hur gårdens budget stöds av konsumenterna och hur producenterna sedan levererar livsmedel.
Olika metoder:
Lantbrukarstyrt: Bonden sätter upp och underhåller odlingen, rekryterar själv abonnenter.
Aktieägare/abonnent: Lokalinvånare inrättar odlingen och anställer en bonde att odla grödor.
Odlarkooperativ : Flera bönder driver tillsammans en odling.
Lantbrukare/aktieägare-kooperativ : Bönder och lokala invånare inrättar och driver en odling tillsammans.
En kärngrupp kan hjälpa till med administration och distribution och att fatta beslut om hur och vad som odlas.
Fördelar:
CSA/andelsodlingar gynnar miljön, samhället och gården/bonden.
Eftersom odlingens produkter är lokalt odlade och distribuerade minimeras onödiga transporter. Med ekologisk odling minskas även bekämpningsmedel och bruk av konstgödsel. Med stor arbetskraft minskar behovet av dyra maskiner. Bondens ekonomiska risker minskar. Genom att arbeta tillsammans med dina grannar lär du känna nya vänner. Och har man varit delaktig i sin mat från frö till tallrik upplevs maten ofta som mer njutningsfull!
Tänka nytt:
Ägande – marken ägs gemensamt genom t ex en stiftelse, som arrenderar marken till jordbrukare.
Samarbete – nätverk av mänskliga relationer bör ersätta det traditionella systemet för arbetsgivare och arbetstagare.
Ekonomi – ekonomin bör inte baseras på tillväxt och ökad vinst, utan på de faktiska behoven hos människor och mark.
Googla vidare på engelska: CSA (Community-supported agriculture)
Det finns även ett internationellt CSA nätverk – Urgenci.
‘direktodling’ / ‘grävfri trädgård’ / lagerodling / lasagneodling
Direktodling är en metod som används av en del ekologiska odlare. Ursprunget kan baseras på förindustriella odlingstekniker från artonhundratalet.
Man lägger kompost på sina odlingsbäddar som lämnas på plats för att kväva ogräs och annan oönskad vegetation. (det är rätt viktigt att ogräs i komposten inte hunnit gå i frö.) Plantorna planteras genom komposten, som förmultnar och berikar jorden. Varje år lägger man på ny kompost. Viktigt är att man inte kliver på sina odlingsbäddar och trycker ihop jorden.
Denna teknik gör så att mikro-och makrobiotiska organismer bildar en gemenskap i marken, nödvändigt för en sund omsättning av näringsämnen och förebyggande av problematiska organismer och sjukdomar.
Masanobu Fukuoka började sin banbrytande forskning inom detta område i 1938, och började på 1970-talet publicera sin filosofi ‘Gör-ingenting-odling’ (do-nothing farming), som nu erkänns av vissa som roten av Permakultur-rörelsen.
Australiska Esther Deans har skrivit flera böcker på ämnet som tyvärr kan vara lite kluriga att få tag på. Även amerikanskan Ruth Stout förespråkade tekniken.
Metoden kan också kallas lagerodling eller lasagneodling och resulterar i rik, fluffig jord. Namnet ‘lasagneodling’ har ingenting att göra med vad du ska odla utan hänvisar till hur du konstruerar trädgården, i lager:
toppa med kompost/gödsel & hö
organiskt grönt: gräsklipp, (råa) grönsaksrester, trädgårdsavfall
organiskt brunt: som torv, barr, höstlöv, rivet papper,
fortsätt lagra ‘grönt’ & ‘brunt’ tills du har iallfall en halvmeter hög odlingsbädd.
kartong/papper i botten för att undvika att ‘ogräs’ växer igenom.
Använd vad du har tillgängligt.
För att liksom sätta igång din bädd kan du ‘baka’ den under till exempel svart plast (som du håller på plats med stenar) i en till 2 månader. Detta värmer upp jorden innan du planterar.
Inför nästa säsong fortsätter du bara lägga några lager kompost och eventuellt gödsel på dina odlingsbäddar.
Man kan även lägga ner droppbevattning i odlingsbäddarna för riktigt ‘lazy gardening’!
Tillämpa även samodling och växelbruk i dina bäddar för att undvika jordtrötthet och eventuella sjukdomar eller ohyra.
Googla vidare på engelska: no-till/no-dig-farming / Sheet mulching / layering / lasagna gardening
På måndag ska vi ta ett första steg mot stadsodling i Halmstad.
Att använda obrukade ytor i städer för att odla grönsaker, örter, ätbara växter och buskar är ett sätt att visa att det är dags att vända utvecklingen tillbaks till egen försörjning och lokalt oberoende.
Vill du vara med och bolla idéer kring att starta odlingsprojekt i de centrala delarna av Halmstad? I så fall är du välkommen på ett möte där vi diskuterar möjligheterna till detta.
Vi bjuder på fika.
Kulturparadiset, Fiskaregatan 14
Måndag 9/9, kl. 18.00
You must be logged in to post a comment.