Categories
design illustration konst streetart

pixelkonst

Pixelkonst är bilder som byggs upp på pixelnivå på datorn, till exempel grafik till äldre dataspel. Det kan också skapas med en hög av rubiks kuber, med korsstygnsbroderi, med magneter på en bil, eller som en del av gatukonsten.
Första gången jag så något som var gjort på det här viset var det när jag hörde talas om SpaceInvaders som arbetar med traditionell mosaik på ett otraditionellt sätt. Sedan dess har jag råkat på mer och mer kreativa lösningar. Graffiti är verkligen inte bara dyra sprejburkar längre. I Danmark härjar till exempel ett gäng tjejer som kallar sej the Oeps Crew, som arbetar med pärlplattor. Jag undrar när gatukonsten kommer till min lilla stad…

oeps crew
oeps crew
zelda, melbourne / pic: PlanksAndSticks
zelda, melbourne / pic: PlanksAndSticks
Street Art, New York City / photo, CC: Nick  Gray
Street Art, New York City / photo, CC: Nick Gray
Categories
design konst politik streetart

urban stickifiering

Gatukonsten är en politisk akt. Konstnären kräver sin del av staden. När gatukonsten är gjord av garn kan det kanske kännas lättare, mjukare helt enkelt, att förstå. Alla har en relation till garn och textilier. Det är en väldigt taktil upplevelse när handtaget vid trappan helt plötsligt känns som den där favorittröjan och lyktstolpen får lite personlighet när den fått en fuskpolo.
I Stockholm kan man råka på verk av bland annat Masquerade och Stickkontakt. Magda Sayeg är en internationell konstnär som spridit sitt arbete lite överallt i världen. En inspirerande blogg är Yarnbombing som skriver om ‘graknitti’ överallt.

creatiive commons / Noah Sussman
creatiive commons / Noah Sussman
Categories
design konst konsumtion miljö

gör nåt med händerna

Kanske har ni hört talas om projektet 365 saker du kan göra… Igår sprang jag på ett komplement till den sidan: 365 saker du kan slöjda. En nystartad blogg med inspirerande inlägg om inte alltför komplicerade projekt att skapa själv. Roligt initiativ! Mer sånt.

saker

Categories
konsumtion miljö permakultur politik

Mitt permakultur certifikat

När jag bodde i Portugal träffade jag en skarp och skön brittisk kvinna som berättade för mej om permakultur. Hon råkade även vara diplomerad permakultur-lärare och jag ville genast gå en av hennes kurser. Nu visade det sej att även om hon är en väldigt kreativ och underhållande pedagog så är varken marknadsföring, organisation eller nätverkande var något hon hade intresse av, så jag insåg snabbt att ville jag gå en kurs fick jag ordna det själv.
Jag bodde då på en liten gård med 2 hektar terrasser. Elen kom från solen och vattnet kom direkt ur berget. Men jag hade ett mobilt modem så jag marknadsförde en kurs på internet och ganska snabbt var kursen full av människor som kom från hela Europa till vår lilla by i världens ände! De campade på terrasserna och en väninna kom för att laga frukost, lunch och middag åt oss allihopa. Efter tio intensiva dagar proppfyllda av både teori och praktik, så hade vi alla lärt oss grunderna i detta mångsidiga designverktyg och fick varsitt permakultur-certifikat.
Detta gick så lätt och smärtfritt, trots att så många människor delade på en ganska spartansk liten plats, så jag fortsatte att organisera kurser åt min kära lärarinna för att sprida denna ganska grundläggande men viktiga kunskap.

Nu har jag ett lite annorlunda sätt att se på saker än förut och jag har med hjälp av denna idé bland annat planerat och konstruerat trädgården på gården där jag bodde. Jag har hjälpt vänner med väldigt olika projekt och har lärt mej att snabbare se var ett mindre ekosystem kan brista.

Här hittarna ni grunderna
Här är föreningen i Sverige
Här är wikipedia-artikeln om permakultur (på engelska)