Plats:
Kvarteret Kaptenen, Lektor Anderssons gata 4-8 (Motivet är målat på betongvägg utomhus.)
Uppdragsgivare: HFAB Halmstad
Tekniken är traditionell putsfärg som man använder på tex putsade funkishus. Detta var en ny teknik för mej och betedde sej inte alls så droppigt och skvättigt som akrylfärgen jag använt mej av de senaste åren utan påminde mer om äggoljetempera med sin matta, torra yta.
Färgskalan hittade jag på plats. Lätta, naturnära, glada pasteller. Körsbärsträden blommade, omgivande hus målade i mjuka pasteller och tegel. Ljust funkisgrön ger grönska året om. Blekt solig gul bygger bilderna på en vit vägg. Asfaltens gråa kryper upp på väggen. Jag gillar att resultatet, färgerna jag målade med, liksom knyter ihop gården. Väggen står i norrläge och har inte många timmars direkt solljus under året. Därför tänkte jag det var viktigt med en ljus färgskala.
Jag fick läsa och höra flera historier om gemenskapen på platsen. Kvarteret Kaptenen är en plats där människor har umgåtts i samhörighet under en lång tid. Det har varit en levande innegård i över hundra år! Barn leker fortfarande samma lekar. Samtal hålls fortfarande kring kaffekoppen. Bilar har tagit tågens plats utanför fönstren. Rörelsen är en del av vardagen.
Ett förenklat tågspår (eller är det en stege?) på väggen talar med en hopphage på asfalten som i sin tur talar till lekplatsen på gården. Enkla linjer formar människor i rörelse, barn leker tidlösa lekar: ett leksakståg, en vagn, en boll, kull och kurragömma. Människorna på bilderna kan vara de som bott, de som bor och de som kommer att bo här.
Jag vill gärna att betraktaren ser sin egen historia i bilderna. Men… Kvistarna symboliserar fred. Buskarna, som ser ut som potatisar, handlar om naturnärhet. Kopplingen till jorden vi alltid har och ibland saknar när vi lever i en stad. I mitt huvud är flickan som leker gömme en kvinna som bodde i det kvarvarande gamla huset som barn på 30talet. Flickan men kotten på vagnen bodde i området på 50talet och tillsammans med sin kompis begravde de små djur som blivit påkörda av Bolmenbanan i buskaget på gården. Storasystern som bär sin lillebror lekte på gården under tiden jag var där och målade. Hönan bodde i ett hönshus gjort av en gammal tågvagn på 30talet. Barnen som kastar boll kanske inte är födda än?
Väggmålningen är mitt meddelande till de boende i området. En uppmuntran till lek och gemenskap. Kanske vågar någon baka de enkla syltkakorna jag lämnat receptet på. Kanske vill de bjuda grannen på kaffe. Minns reglerna till dunkgömme eller hoppar i hagen på väg från tvättstugan. Om de nån gång stannar till och samtalar kring motivet är jag nöjd.
Man kan läsa en intervju med Anitha Bjers som bodde där som barn på 30talet i HFABs senaste Hallå.
(nr 1, april 2016)Nästa vecka kommer en intervju med mej om väggen i
7dagar.
You must be logged in to post a comment.